Underlättar väl att personalen är glad, leende och tillmötesgående, för det ÄR dom :)
Men - dom måste ju ändå följa sina uråldriga regler och bestämmelser, trist nog :/
Och - då blir ju dom boende som paket och kollin - tystnar mer o mer . . .
Dom slutar att reagera och agera - väntar på maten och naturligtvis på kaffet med kaka till.
På kort tid tappar dom sina kunskaper och gnistor - visst är det hemskt :O
Mamma kan inte vara kvar där - är då en sak som är säker, så imorgon ska chefen här i Viken och dom ansvariga i S-hamn kontaktas - för så här kan det bara inte fortsätta - nä, stopp o belägg!!!
Nu är lilla mamman här i Viken - men det blir nog inte så värst långvarigt är jag rädd :/
Där mamma blev placerad är dom andra boende så pass nedsatta i sina funktioner att det är rent skrämmande faktiskt :/
Någon sjunger - entonigt och samma "melodi" upprepas hela tiden :O
Mamma kom i torsdags - men har redan tröttnat på den visan - och nå'n annan "kanal" verkar det inte finnas, hm :/
Nå'n annan ropar "hjäälp" hela tiden - samtidigt som någon "ojar" i en annan tonart . . .
Skulle kanske bli en "härlig" orkester . . . men - NÄ, tror inte det :/
Och för att få ut sin besvikelse och frustration (samtidigt som mamma fått lindrig och begynnande demens) så tar hon ut allt på - lilla mej . . . :(
Min bror behandlas kungligt han??
Idag vågade hon inte gå ut med mig på en liten promenad - trodde inte att jag hittade här??!!!
Nä, jag har ju bara bott här i Viken i ca 13 år :O
Kanske skulle ha ringt Ledsagarservice när jag inte orkade mer - utan gick hem :)
Men - nä, jag hittade faktiskt hela vägen hem, hi hi - och helt slut kom jag hem :/ puhhhh!
Min bror följer hon tryggt - trots att han inte alls hittar här??? :O
Dagen började med att jag fick en snobbig uppläxning av den "psykotiske" brodern - som fick en lika rejäl skopa tänkvärt tillbaka . . . ingen ska smula sönder mig längre!!!
Se'n fick jag ont om tid upp till hemmet där lilla mamma är, så jag gick upp på knappa halvtimmen - hade nog i racerväxeln, för den sträckan tar minst ca 10 minuter till - kanske en kvart t o m . . .
Och - det första jag fick där var - en "lektion" av henne - och då mitt svar inte passade "damen" - satt vi i varsitt hörn se'n av balkongen i tystnad - för jag fick ju absolut inte gå iväg heller :O
Demens och demens - så här har jag blivit behandlad i hela mitt levande liv - så det köper jag inte!!!
Jag smsade med mina änglavänner och hon satt med näsan i en bok . . .
Dom skickade kraftfull healing till "stackars mig" :)
Personalen undrade nog - såg nog underligt ut :O
Väl hemma ringde mobilen - och det var en tröstande änglaväninna i andra änden - Balsam för själen :)
Jag fick en hel del förklarat - demens eller ej - brorsan är inte demens (eller ÄR han?) får ingen behandla mig som "nå't som katten släpat in" längre - NÄ, aldrig mer! Den tiden är över nu :)
Imorgon ska vi då som sagt försöka ordna allt till det bästa - men risken är tyvärr att jag lämnar över allt - och säger upp mig från detta uppdrag - få se - ska fundera :@
Jag har ju ändå inte kvar arbetsuppgifterna jag tänkt skulle hjälpa lilla mamma . . . .
- Hon vågar inte gå ut med mig längre än utanför porten, för hon tror inte att jag hittar här i Viken (har bara bott här i ca 13 år)
- Hon vill inte ha någon hälsohjälp av mig över huvud taget - och min bror stödjer heller inte detta, så jag undrar: "Varför skulle hon hit"?!
- Hon vill inte att jag fixar något smaskigt nyttigt och tar med - för hon får ju allt där, men brodern min får gärna bjuda ut henne utemat (gjorde han igår) - Då går det bra??? :/
- Hon vänder på allt jag säger, förlöjligar - men lyssnar hänfört på min tröge bror
- osv osv -
så nu tror jag faktiskt att jag begär avsked på egen begäran - har god lust som sagt :)
Idag skulle dom inte bråkat med mig - för idag har jag taggarna utåt - av förklariga skäl.
Så passa er för att skriva något här som retar upp mig idag - jag bara varnar er :)
Ha de bäst
:D